1. Startsida
  2. Press
  3. [2021-01-28] Intensiv forskning om mikroplaster i Arktis
Reportage | 2021-01-28
Isbjörnsvakt på Svalbard

Intensiv forskning om mikroplaster i Arktis

Mikroplast påträffas överallt i miljön: i djur, jordar, luft och vatten. Även haven och isarna i Arktis innehåller numera stora mängder mikroplast. Vad händer när isarna smälter och hur påverkar plasten ekosystemen? Det är frågor som forskarna letar svar på i flera pågående IVL-projekt.

Maria Granberg på IVL Svenska Miljöinstitutet är forskare och projektledare för NordMar Plastic som finansieras av Nordiska ministerrådet och leds av isländska Matis. Tillsammans med kollegan Kerstin Magnusson ingår hon i Arktiska rådets expertgrupp om plastföroreningar och deltar även i EU-projektet Bioplastic Europe.

Vilka frågor arbetar ni med?

Maria Granberg

– Just nu arbetar vi med att sammanställa var de stora källorna och sänkorna för mikroplast finns, hur de marina ekosystemen inom de nordiska havsområdena från Östersjön till Barentshavet och Norra ishavet skiljer sig åt och hur det påverkar var mikroplasten hamnar i näringskedjorna.

Vi kommer förmodligen också att göra en framåtblick och se hur vi tror att mikroplastläget i dessa hav är om 20 år. Då kommer en viktig faktor med i spelet, och det är hur klimatförändringarna påverkar ekosystemstruktur och de fysiska förhållandena i haven.

Till exempel kommer havsisen som innehåller mycket mikroplast att smälta i Arktis, och havsvattnets densitet längs kusterna i våra nordiska hav sannolikt att minska på grund av ökad nederbörd och plasten kommer då att sjunka lättare. Forskning om vad som händer med mikroplasten i sedimenten pågår men vi vet säkert att bottnarna i Arktis, till skillnad från delar av Östersjön, är fulla av liv och att plast som hamnar där inte ligger orörd.

Hur rör sig mikroplasten i de arktiska regionerna?

– Klimatförändringarna går ju fortare på polerna. Vissa klimatmodeller visar att Arktis redan 2030 kommer vara helt isfritt under sommartid. Sedan 70-talet har 40 procent av istäcket försvunnit. Isen utgör ett slags förråd av mikroplast som kan färdas långt med kalvande isberg och frigöras på andra platser när isen smälter. Mycket pekar också på att plastföroreningar från hela jordklotet ackumuleras i just Arktis genom havsströmmar. De arktiska regionerna saknar också i stort sett såväl avloppsrening som avfallshantering och när permafrosten tinar frigörs infruset avfall från deponier och förs ut i miljön.

Inom ramen för Arktiska rådet och på uppdrag av Naturvårdsverket deltar jag tillsammans med Kerstin Magnusson nu i en expertgrupp om marin plastförorening och utformningen av ett gemensamt övervakningsprogram av mikroplast i Arktis. Det handlar om att ta reda på var plasten kommer ifrån och var den hamnar. Samtidigt vet vi ju att problemet är vår stora plastanvändning. Vi måste jobba mycket mer uppströms och stoppa plastföroreningarna innan de når havet.

Vilka effekter har plasten på bottenlevande djur i Arktis?

– Våra experiment på mikroplastens inverkan på bland annat födointag, andning och rörelseaktivitet hos marina kräftdjur bekräftade tidigare studier som visar effekter endast vid mycket höga koncentrationer. Så illa är det ännu inte i verklig miljö. Nästa steg är att undersöka vilken påverkan själva kemikalierna i plasten har på djuren. Det är den samlade påverkan av plastfragmenten och de associerade kemikalierna vi måste förstå för att få en komplett bild av plastföroreningars påverkan på marina organismer och ekosystem. Analyser på bland annat ejderägg från Svalbard har till exempel nyligen genomförts på IVL:s laboratorium.

Sammantaget hoppas jag att resultaten blir en väckarklocka för att åtminstone minska den lokala tillförseln av mikroplast. Vi vet också att mikroplast färdas långväga med havsströmmar och med luft så vi behöver givetvis komma åt problemet med mikroplast globalt.

Läs mer:

Vill du veta mer?

Prenumerera på våra nyhetsbrev