Monetarisering


IVL påbörjade ett arbete i början på 1990-talet utveckling av en metod för att ge företag och andra aktörer enkla värderingsfaktorer för olika typer av miljöproblem som kan användas i samhällsekonomiska analyser, livscykelanalyser och andra metoder för att utvärdera olika förslag på åtgärder och lösningar, företrädesvis för materialval i anknytning till miljöanpassad produktutveckling. Metoden fick benämningen EPS – Environmental Priority Strategies in Product Design. Resultatet blev en ”prislista över miljöskadekostnader” för att synliggöra det meningsfulla i att sluta kretsloppen och skapa incitament för teknikutveckling. Så gott som alla naturresurser, från t.ex. rent vatten och tillgång till sällsynta jordartsmetaller till jordbruksmark, prissätts i metoden, allt värderat i euro.

Ett vanligt förfarande vid LCA-studier är att uttrycka potentiell miljöpåverkan i olika miljöeffektkategorier, som ett resultat av att konvertera inventeringsdata om mass- och energiflöden i gemensamma enheter (ekvivalenter) som tar fasta på t.ex. olika föroreningsutsläpps påverkan för en viss miljöeffektkategori.

EPS-metodiken uttrycker miljöpåverkan i termer av betalningsvilja (willingness-to-pay) för att undvika miljöskador på fem ”skyddsobjekt” – mänsklig hälsa, biologisk mångfald, ekosystemproduktion, naturliga resurser och estetiska värden. Beräkningarna utgår från en medel-OECD-medborgare och skadan i kategoriindikatorer såsom förlust av liv (years of lost life, YOLL), skördeproduktion eller ”oljereserver”. Dessa är sedan relaterade i ekonomiska termer och den samlade effekten över en livscykel summeras upp till det slutliga resultatet.

För de som använder EPS-metoden kan det vara värt att notera att en monetarisering av miljöpåverkan är ett sätt att både ge en insikt om effekter av miljöförorenande verksamhet för nuvarande och kommande generationer, men också ett sätt att belysa vilka kostnader som kan förväntas av lagstiftning inom miljöskyddsområdet.

EPS-metoden har vidareutvecklats och förfinats under årens lopp, och den senaste versionen finns tillgänglig på IVL:s webbplats – www.ivl.se.

De möjligheter som nu finns inom LOU möjliggöra att ta hänsyn till ett livscykelperspektiv är i mångt och mycket knutet till livscykelkostnader, LCC. En upphandlande organisation ska kunna tilldela anbudsgivare ett kontrakt om anbudet är det ekonomiskt mest fördelaktiga utgående från bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. I mångt och mycket är det trots allt livscykelkostnaderna som är utgångspunkterna i lagstiftningen, men att man därutöver kan tillföra andra aspekter såsom exempelvis miljöhänsyn. I detta bör det i framtiden finnas möjligheter att uppskatta de kostnader som uppstår på grund av föroreningsutsläpp, s.k. externaliteter.

Kanske finns ändå ett utrymme för en ny ansats vad avser monetarisering av miljöutsläpp som stöd för upphandling. Den internationella standardiseringsorganisationen har nyligen utarbetat en standard om ”Monetary valuation of environmental impacts and related environmental aspects” – ISO 14008 – skulle kunna vara till god hjälp vid en sådan ansats.

Webbplatsen administreras av IVL Svenska Miljöinstitutet AB | © IVL

|  Uppdaterad: 2019-09-05